låt mig se ljus'
Jag är Simon, en hyfsat vanlig svensk pojke. Mina år i lågstadieskolan ligger bakom mig. Mina första månader i högstadiets kaos lugnar mina nerver. Kaos har alltid gjort mig lugn.
Samtidigt som vissa nerver lugnas, börjar andra pulsera. Så fort vi möter varandra i korridoren slår mitt bröst i otakt, hela världen slår i otakt. Ska det vara såhär?
Jag vill inte att någon ska veta. Jag byter skola, byter vänner, byter stil. Mitt nya jag är accepterat hos många av mina vänner, mina nya vänner, de gamla försvann för länge sen. Jag gör allt för att dölja, dölja för mig själv och mina nära.
Jag ser dig fortfarande ibland, vi möts inte lika ofta. Mitt hjärta sätts inte i samma obalans som förut. Jag har förträngt mig själv, begravt mitt inre, lagt marmor över min själ. Jag orkar inte mer jag måste spränga bort marmorn, måste låta min själ se solljus, därför exploderar jag. Marmorn flyger och mitt i allt kaos blir jag lugn. Jag blir mig själv igen.
Min familj och mina vänner vet nu om vem jag är. Explosionen undangick dem inte. De säger ord som >> Vi älskar dig, vi visste hela tiden<<. Om de nu visste, varför sa de inget, frågade något, varför teg de bara likt den marmor som begravde mig?
Jag är Simon, en hyfsat vanlig svensk man. Mina år på folkhögskola eller universitet ligger framför mig. I mina gymnasie år har jag accepterat mig själv som homosexuell och jag har visat min själ i solljus!
Och med detta fick man sitt första MVG i Svenska. Tack Tack! Man överdriver alltid lite, det låter bättre så.
xoxo
Samtidigt som vissa nerver lugnas, börjar andra pulsera. Så fort vi möter varandra i korridoren slår mitt bröst i otakt, hela världen slår i otakt. Ska det vara såhär?
Jag vill inte att någon ska veta. Jag byter skola, byter vänner, byter stil. Mitt nya jag är accepterat hos många av mina vänner, mina nya vänner, de gamla försvann för länge sen. Jag gör allt för att dölja, dölja för mig själv och mina nära.
Jag ser dig fortfarande ibland, vi möts inte lika ofta. Mitt hjärta sätts inte i samma obalans som förut. Jag har förträngt mig själv, begravt mitt inre, lagt marmor över min själ. Jag orkar inte mer jag måste spränga bort marmorn, måste låta min själ se solljus, därför exploderar jag. Marmorn flyger och mitt i allt kaos blir jag lugn. Jag blir mig själv igen.
Min familj och mina vänner vet nu om vem jag är. Explosionen undangick dem inte. De säger ord som >> Vi älskar dig, vi visste hela tiden<<. Om de nu visste, varför sa de inget, frågade något, varför teg de bara likt den marmor som begravde mig?
Jag är Simon, en hyfsat vanlig svensk man. Mina år på folkhögskola eller universitet ligger framför mig. I mina gymnasie år har jag accepterat mig själv som homosexuell och jag har visat min själ i solljus!
Och med detta fick man sitt första MVG i Svenska. Tack Tack! Man överdriver alltid lite, det låter bättre så.
xoxo
Kommentarer
Postat av: Anonym
Man överdriver alltid lite, det låter bättre så.
och förnekelse in i det sista. muhahha lirte har jag lärt dig (:
den är jätte fin
Postat av: Simon
haha, man lär sig av the master!
Postat av: clara
men gud vad fint du skriver!
Postat av: Mr X
jäkligt bra Simon, jäkligt bra!
Dina bilder när du skriver är som en nobelprisförfattare :)
du är grym!
Trackback
